Conjugation of indvandre
to invade, penetrate (plants and animals) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | indvandre |
Præsens
| jeg | indvandrer |
| du | indvandrer |
| han / hun / den / det | indvandrer |
| vi | indvandrer |
| I | indvandrer |
| de | indvandrer |
Præteritum
| jeg | indvandrede |
| du | indvandrede |
| han / hun / den / det | indvandrede |
| vi | indvandrede |
| I | indvandrede |
| de | indvandrede |
Perfektum
| — | er indvandret |
Imperativ
| — | indvandr |
Perfektum participium
| — | indvandret |
Præsens participium
| — | indvandrende |
Passiv
Infinitiv
| — | indvandres |
Præsens
| jeg | indvandres |
| du | indvandres |
| han / hun / den / det | indvandres |
| vi | indvandres |
| I | indvandres |
| de | indvandres |
Præteritum
| jeg | indvandredes |
| du | indvandredes |
| han / hun / den / det | indvandredes |
| vi | indvandredes |
| I | indvandredes |
| de | indvandredes |