Conjugation of vinda
to have the eyes turned in different directions (preventing focus), to have a squint, to suffer from strabismus Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | vinda |
Presens
| jag | vindar |
| du | vindar |
| han / hon / den / det | vindar |
| vi | vindar |
| ni | vindar |
| de | vindar |
Preteritum
| jag | vindade |
| du | vindade |
| han / hon / den / det | vindade |
| vi | vindade |
| ni | vindade |
| de | vindade |
Supinum
| jag | vindat |
| du | vindat |
| han / hon / den / det | vindat |
| vi | vindat |
| ni | vindat |
| de | vindat |
Imperativ
| — | vinda |
Passiv
Infinitiv
| — | vindas |
Presens
| jag | vindas |
| du | vindas |
| han / hon / den / det | vindas |
| vi | vindas |
| ni | vindas |
| de | vindas |
Preteritum
| jag | vindades |
| du | vindades |
| han / hon / den / det | vindades |
| vi | vindades |
| ni | vindades |
| de | vindades |
Supinum
| jag | vindats |
| du | vindats |
| han / hon / den / det | vindats |
| vi | vindats |
| ni | vindats |
| de | vindats |