← vänja — definición

Conjugation of vänja

Regular CEFR B2

to get (someone) used, to get (someone) accustomed Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

vänja

Presens

jag	vänjer
du	vänjer
han / hon / den / det	vänjer
vi	vänjer
ni	vänjer
de	vänjer

Preteritum

jag	vande
du	vande
han / hon / den / det	vande
vi	vande
ni	vande
de	vande

Supinum

jag	vant
du	vant
han / hon / den / det	vant
vi	vant
ni	vant
de	vant

Imperativ

—

vänj

Passiv

Infinitiv

—

vänjas

Presens

jag	vänjs
du	vänjs
han / hon / den / det	vänjs
vi	vänjs
ni	vänjs
de	vänjs

Preteritum

jag	vandes
du	vandes
han / hon / den / det	vandes
vi	vandes
ni	vandes
de	vandes

Supinum

jag	vants
du	vants
han / hon / den / det	vants
vi	vants
ni	vants
de	vants

Más conjugaciones

vanka vanpryda vansköta vansläktas vänslas vanställa vänsterjustera vänsterklicka