Conjugation of vanka
to stroll, to wander, to walk without hurry Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | vanka |
Presens
| jag | vankar |
| du | vankar |
| han / hon / den / det | vankar |
| vi | vankar |
| ni | vankar |
| de | vankar |
Preteritum
| jag | vankade |
| du | vankade |
| han / hon / den / det | vankade |
| vi | vankade |
| ni | vankade |
| de | vankade |
Supinum
| jag | vankat |
| du | vankat |
| han / hon / den / det | vankat |
| vi | vankat |
| ni | vankat |
| de | vankat |
Imperativ
| — | vanka |
Passiv
Infinitiv
| — | vankas |
Presens
| jag | vankas |
| du | vankas |
| han / hon / den / det | vankas |
| vi | vankas |
| ni | vankas |
| de | vankas |
Preteritum
| jag | vankades |
| du | vankades |
| han / hon / den / det | vankades |
| vi | vankades |
| ni | vankades |
| de | vankades |
Supinum
| jag | vankats |
| du | vankats |
| han / hon / den / det | vankats |
| vi | vankats |
| ni | vankats |
| de | vankats |