Conjugation of vansköta
to neglect, to mismanage Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | vansköta |
Presens
| jag | vansköter |
| du | vansköter |
| han / hon / den / det | vansköter |
| vi | vansköter |
| ni | vansköter |
| de | vansköter |
Preteritum
| jag | vanskötte |
| du | vanskötte |
| han / hon / den / det | vanskötte |
| vi | vanskötte |
| ni | vanskötte |
| de | vanskötte |
Supinum
| jag | vanskött |
| du | vanskött |
| han / hon / den / det | vanskött |
| vi | vanskött |
| ni | vanskött |
| de | vanskött |
Imperativ
| — | vansköt |
Passiv
Infinitiv
| — | vanskötas |
Presens
| jag | vansköts |
| du | vansköts |
| han / hon / den / det | vansköts |
| vi | vansköts |
| ni | vansköts |
| de | vansköts |
Preteritum
| jag | vansköttes |
| du | vansköttes |
| han / hon / den / det | vansköttes |
| vi | vansköttes |
| ni | vansköttes |
| de | vansköttes |
Supinum
| jag | vanskötts |
| du | vanskötts |
| han / hon / den / det | vanskötts |
| vi | vanskötts |
| ni | vanskötts |
| de | vanskötts |