Conjugation of snäppa
/ˌsnɛˈpa/to snatch, to snap (take with a short, quick motion, literally or figuratively) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | snäppa |
Presens
| jag | snäpper |
| du | snäpper |
| han / hon / den / det | snäpper |
| vi | snäpper |
| ni | snäpper |
| de | snäpper |
Preteritum
| jag | snäppte |
| du | snäppte |
| han / hon / den / det | snäppte |
| vi | snäppte |
| ni | snäppte |
| de | snäppte |
Supinum
| jag | snäppt |
| du | snäppt |
| han / hon / den / det | snäppt |
| vi | snäppt |
| ni | snäppt |
| de | snäppt |
Imperativ
| — | snäpp |
Passiv
Infinitiv
| — | snäppas |
Presens
| jag | snäpps |
| du | snäpps |
| han / hon / den / det | snäpps |
| vi | snäpps |
| ni | snäpps |
| de | snäpps |
Preteritum
| jag | snäpptes |
| du | snäpptes |
| han / hon / den / det | snäpptes |
| vi | snäpptes |
| ni | snäpptes |
| de | snäpptes |
Supinum
| jag | snäppts |
| du | snäppts |
| han / hon / den / det | snäppts |
| vi | snäppts |
| ni | snäppts |
| de | snäppts |