Conjugation of snäsa
to snap (utter (something) in an irritated, abrupt tone) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | snäsa |
Presens
| jag | snäser |
| du | snäser |
| han / hon / den / det | snäser |
| vi | snäser |
| ni | snäser |
| de | snäser |
Preteritum
| jag | snäste |
| du | snäste |
| han / hon / den / det | snäste |
| vi | snäste |
| ni | snäste |
| de | snäste |
Supinum
| jag | snäst |
| du | snäst |
| han / hon / den / det | snäst |
| vi | snäst |
| ni | snäst |
| de | snäst |
Imperativ
| — | snäs |
Passiv
Infinitiv
| — | snäsas |
Presens
| jag | snäss |
| du | snäss |
| han / hon / den / det | snäss |
| vi | snäss |
| ni | snäss |
| de | snäss |
Preteritum
| jag | snästes |
| du | snästes |
| han / hon / den / det | snästes |
| vi | snästes |
| ni | snästes |
| de | snästes |
Supinum
| jag | snästs |
| du | snästs |
| han / hon / den / det | snästs |
| vi | snästs |
| ni | snästs |
| de | snästs |