Conjugation of snarka
to snore; to make noises while asleep Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | snarka |
Presens
| jag | snarkar |
| du | snarkar |
| han / hon / den / det | snarkar |
| vi | snarkar |
| ni | snarkar |
| de | snarkar |
Preteritum
| jag | snarkade |
| du | snarkade |
| han / hon / den / det | snarkade |
| vi | snarkade |
| ni | snarkade |
| de | snarkade |
Supinum
| jag | snarkat |
| du | snarkat |
| han / hon / den / det | snarkat |
| vi | snarkat |
| ni | snarkat |
| de | snarkat |
Imperativ
| — | snarka |
Passiv
Infinitiv
| — | snarkas |
Presens
| jag | snarkas |
| du | snarkas |
| han / hon / den / det | snarkas |
| vi | snarkas |
| ni | snarkas |
| de | snarkas |
Preteritum
| jag | snarkades |
| du | snarkades |
| han / hon / den / det | snarkades |
| vi | snarkades |
| ni | snarkades |
| de | snarkades |
Supinum
| jag | snarkats |
| du | snarkats |
| han / hon / den / det | snarkats |
| vi | snarkats |
| ni | snarkats |
| de | snarkats |