Conjugation of ankomme
To get to a certain place; to arrive. Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | ankomme |
Præsens
| jeg | ankommer |
| du | ankommer |
| han / hun / den / det | ankommer |
| vi | ankommer |
| I | ankommer |
| de | ankommer |
Præteritum
| jeg | ankom |
| du | ankom |
| han / hun / den / det | ankom |
| vi | ankom |
| I | ankom |
| de | ankom |
Imperativ
| — | ankom |
Perfektum participium
| — | ankommet |
Præsens participium
| — | ankommende |
Passiv
Infinitiv
| — | ankommes |
Præsens
| jeg | ankommes |
| du | ankommes |
| han / hun / den / det | ankommes |
| vi | ankommes |
| I | ankommes |
| de | ankommes |