Conjugation of afstraffe
to punish, penalize, chastize Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | afstraffe |
Præsens
| jeg | afstraffer |
| du | afstraffer |
| han / hun / den / det | afstraffer |
| vi | afstraffer |
| I | afstraffer |
| de | afstraffer |
Præteritum
| jeg | afstraffede |
| du | afstraffede |
| han / hun / den / det | afstraffede |
| vi | afstraffede |
| I | afstraffede |
| de | afstraffede |
Perfektum
| — | har afstraffet |
Imperativ
| — | afstraf |
Perfektum participium
| — | afstraffet |
Præsens participium
| — | afstraffende |
Passiv
Infinitiv
| — | afstraffes |
Præsens
| jeg | afstraffes |
| du | afstraffes |
| han / hun / den / det | afstraffes |
| vi | afstraffes |
| I | afstraffes |
| de | afstraffes |
Præteritum
| jeg | afstraffedes |
| du | afstraffedes |
| han / hun / den / det | afstraffedes |
| vi | afstraffedes |
| I | afstraffedes |
| de | afstraffedes |