Conjugation of stalla
to place upright somewhere, to place in a standing position (not in a lying position) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | stalla |
Presens
| jag | stallar |
| du | stallar |
| han / hon / den / det | stallar |
| vi | stallar |
| ni | stallar |
| de | stallar |
Preteritum
| jag | stallade |
| du | stallade |
| han / hon / den / det | stallade |
| vi | stallade |
| ni | stallade |
| de | stallade |
Supinum
| jag | stallat |
| du | stallat |
| han / hon / den / det | stallat |
| vi | stallat |
| ni | stallat |
| de | stallat |
Imperativ
| — | stalla |
Passiv
Infinitiv
| — | ställas |
Presens
| jag | ställs |
| du | ställs |
| han / hon / den / det | ställs |
| vi | ställs |
| ni | ställs |
| de | ställs |
Preteritum
| jag | ställdes |
| du | ställdes |
| han / hon / den / det | ställdes |
| vi | ställdes |
| ni | ställdes |
| de | ställdes |
Supinum
| jag | ställts |
| du | ställts |
| han / hon / den / det | ställts |
| vi | ställts |
| ni | ställts |
| de | ställts |