Conjugation of påträffa
encounter, discover, find, come across, run across Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | påträffa |
Presens
| jag | påträffar |
| du | påträffar |
| han / hon / den / det | påträffar |
| vi | påträffar |
| ni | påträffar |
| de | påträffar |
Preteritum
| jag | påträffade |
| du | påträffade |
| han / hon / den / det | påträffade |
| vi | påträffade |
| ni | påträffade |
| de | påträffade |
Supinum
| jag | påträffat |
| du | påträffat |
| han / hon / den / det | påträffat |
| vi | påträffat |
| ni | påträffat |
| de | påträffat |
Imperativ
| — | påträffa |
Passiv
Infinitiv
| — | påträffas |
Presens
| jag | påträffas |
| du | påträffas |
| han / hon / den / det | påträffas |
| vi | påträffas |
| ni | påträffas |
| de | påträffas |
Preteritum
| jag | påträffades |
| du | påträffades |
| han / hon / den / det | påträffades |
| vi | påträffades |
| ni | påträffades |
| de | påträffades |
Supinum
| jag | påträffats |
| du | påträffats |
| han / hon / den / det | påträffats |
| vi | påträffats |
| ni | påträffats |
| de | påträffats |