Conjugation of påtvinga
force upon Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | påtvinga |
Presens
| jag | påtvingar |
| du | påtvingar |
| han / hon / den / det | påtvingar |
| vi | påtvingar |
| ni | påtvingar |
| de | påtvingar |
Preteritum
| jag | påtvingade |
| du | påtvingade |
| han / hon / den / det | påtvingade |
| vi | påtvingade |
| ni | påtvingade |
| de | påtvingade |
Supinum
| jag | påtvingat |
| du | påtvingat |
| han / hon / den / det | påtvingat |
| vi | påtvingat |
| ni | påtvingat |
| de | påtvingat |
Imperativ
| — | påtvinga |
Passiv
Infinitiv
| — | påtvingas |
Presens
| jag | påtvingas |
| du | påtvingas |
| han / hon / den / det | påtvingas |
| vi | påtvingas |
| ni | påtvingas |
| de | påtvingas |
Preteritum
| jag | påtvingades |
| du | påtvingades |
| han / hon / den / det | påtvingades |
| vi | påtvingades |
| ni | påtvingades |
| de | påtvingades |
Supinum
| jag | påtvingats |
| du | påtvingats |
| han / hon / den / det | påtvingats |
| vi | påtvingats |
| ni | påtvingats |
| de | påtvingats |