Conjugation of hända
to happen; chiefly what happens quickly or for a short time Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | hända |
Presens
| jag | händer |
| du | händer |
| han / hon / den / det | händer |
| vi | händer |
| ni | händer |
| de | händer |
Preteritum
| jag | hände |
| du | hände |
| han / hon / den / det | hände |
| vi | hände |
| ni | hände |
| de | hände |
Supinum
| jag | hänt |
| du | hänt |
| han / hon / den / det | hänt |
| vi | hänt |
| ni | hänt |
| de | hänt |
Imperativ
| — | händ |
Passiv
Infinitiv
| — | händas |
Presens
| jag | händs |
| du | händs |
| han / hon / den / det | händs |
| vi | händs |
| ni | händs |
| de | händs |
Preteritum
| jag | händes |
| du | händes |
| han / hon / den / det | händes |
| vi | händes |
| ni | händes |
| de | händes |
Supinum
| jag | hänts |
| du | hänts |
| han / hon / den / det | hänts |
| vi | hänts |
| ni | hänts |
| de | hänts |