Conjugation of hånflina
to grin a scornful or mocking grin; to sneer, to fleer Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | hånflina |
Presens
| jag | hånflinar |
| du | hånflinar |
| han / hon / den / det | hånflinar |
| vi | hånflinar |
| ni | hånflinar |
| de | hånflinar |
Preteritum
| jag | hånflinade |
| du | hånflinade |
| han / hon / den / det | hånflinade |
| vi | hånflinade |
| ni | hånflinade |
| de | hånflinade |
Supinum
| jag | hånflinat |
| du | hånflinat |
| han / hon / den / det | hånflinat |
| vi | hånflinat |
| ni | hånflinat |
| de | hånflinat |
Imperativ
| — | hånflina |
Passiv
Infinitiv
| — | hånflinas |
Presens
| jag | hånflinas |
| du | hånflinas |
| han / hon / den / det | hånflinas |
| vi | hånflinas |
| ni | hånflinas |
| de | hånflinas |
Preteritum
| jag | hånflinades |
| du | hånflinades |
| han / hon / den / det | hånflinades |
| vi | hånflinades |
| ni | hånflinades |
| de | hånflinades |
Supinum
| jag | hånflinats |
| du | hånflinats |
| han / hon / den / det | hånflinats |
| vi | hånflinats |
| ni | hånflinats |
| de | hånflinats |