Conjugation of hänföra
assign, class, classify Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | hänföra |
Presens
| jag | hänför |
| du | hänför |
| han / hon / den / det | hänför |
| vi | hänför |
| ni | hänför |
| de | hänför |
Preteritum
| jag | hänförde |
| du | hänförde |
| han / hon / den / det | hänförde |
| vi | hänförde |
| ni | hänförde |
| de | hänförde |
Supinum
| jag | hänfört |
| du | hänfört |
| han / hon / den / det | hänfört |
| vi | hänfört |
| ni | hänfört |
| de | hänfört |
Imperativ
| — | hänför |
Passiv
Infinitiv
| — | hänföras |
Presens
| jag | hänförs |
| du | hänförs |
| han / hon / den / det | hänförs |
| vi | hänförs |
| ni | hänförs |
| de | hänförs |
Preteritum
| jag | hänfördes |
| du | hänfördes |
| han / hon / den / det | hänfördes |
| vi | hänfördes |
| ni | hänfördes |
| de | hänfördes |
Supinum
| jag | hänförts |
| du | hänförts |
| han / hon / den / det | hänförts |
| vi | hänförts |
| ni | hänförts |
| de | hänförts |