Conjugation of forta
to take away from (prevent from being fully expressed) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | forta |
Presens
| jag | fortar |
| du | fortar |
| han / hon / den / det | fortar |
| vi | fortar |
| ni | fortar |
| de | fortar |
Preteritum
| jag | fortade |
| du | fortade |
| han / hon / den / det | fortade |
| vi | fortade |
| ni | fortade |
| de | fortade |
Supinum
| jag | fortat |
| du | fortat |
| han / hon / den / det | fortat |
| vi | fortat |
| ni | fortat |
| de | fortat |
Imperativ
| — | forta |
Passiv
Infinitiv
| — | förtas |
Presens
| jag | förtas |
| du | förtas |
| han / hon / den / det | förtas |
| vi | förtas |
| ni | förtas |
| de | förtas |
Preteritum
| jag | förtogs |
| du | förtogs |
| han / hon / den / det | förtogs |
| vi | förtogs |
| ni | förtogs |
| de | förtogs |
Supinum
| jag | förtagits |
| du | förtagits |
| han / hon / den / det | förtagits |
| vi | förtagits |
| ni | förtagits |
| de | förtagits |