Conjugation of förtaga
dated form of förta Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förtaga |
Presens
| jag | förtager |
| du | förtager |
| han / hon / den / det | förtager |
| vi | förtager |
| ni | förtager |
| de | förtager |
Preteritum
| jag | förtog |
| du | förtog |
| han / hon / den / det | förtog |
| vi | förtog |
| ni | förtog |
| de | förtog |
Supinum
| jag | förtagit |
| du | förtagit |
| han / hon / den / det | förtagit |
| vi | förtagit |
| ni | förtagit |
| de | förtagit |
Imperativ
| — | förtag |
Passiv
Infinitiv
| — | förtagas |
Presens
| jag | förtags |
| du | förtags |
| han / hon / den / det | förtags |
| vi | förtags |
| ni | förtags |
| de | förtags |
Preteritum
| jag | förtogs |
| du | förtogs |
| han / hon / den / det | förtogs |
| vi | förtogs |
| ni | förtogs |
| de | förtogs |
Supinum
| jag | förtagits |
| du | förtagits |
| han / hon / den / det | förtagits |
| vi | förtagits |
| ni | förtagits |
| de | förtagits |