Conjugation of förgå
to vanish, to pass (away), to cease, to run out, to die Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förgå |
Presens
| jag | förgår |
| du | förgår |
| han / hon / den / det | förgår |
| vi | förgår |
| ni | förgår |
| de | förgår |
Preteritum
| jag | förgick |
| du | förgick |
| han / hon / den / det | förgick |
| vi | förgick |
| ni | förgick |
| de | förgick |
Supinum
| jag | förgått |
| du | förgått |
| han / hon / den / det | förgått |
| vi | förgått |
| ni | förgått |
| de | förgått |
Imperativ
| — | förgå |
Passiv
Infinitiv
| — | förgås |
Presens
| jag | förgås |
| du | förgås |
| han / hon / den / det | förgås |
| vi | förgås |
| ni | förgås |
| de | förgås |
Preteritum
| jag | förgicks |
| du | förgicks |
| han / hon / den / det | förgicks |
| vi | förgicks |
| ni | förgicks |
| de | förgicks |
Supinum
| jag | förgåtts |
| du | förgåtts |
| han / hon / den / det | förgåtts |
| vi | förgåtts |
| ni | förgåtts |
| de | förgåtts |