Conjugation of vandre
roam, wander, constantly be on the move Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | vandre |
Præsens
| jeg | vandrer |
| du | vandrer |
| han / hun / den / det | vandrer |
| vi | vandrer |
| I | vandrer |
| de | vandrer |
Præteritum
| jeg | vandrede |
| du | vandrede |
| han / hun / den / det | vandrede |
| vi | vandrede |
| I | vandrede |
| de | vandrede |
Imperativ
| — | vandr |
Perfektum participium
| — | vandret |
Præsens participium
| — | vandrende |