Conjugation of pågribe
to apprehend, catch, detain Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | pågribe |
Præsens
| jeg | pågriber |
| du | pågriber |
| han / hun / den / det | pågriber |
| vi | pågriber |
| I | pågriber |
| de | pågriber |
Præteritum
| jeg | pågreb |
| du | pågreb |
| han / hun / den / det | pågreb |
| vi | pågreb |
| I | pågreb |
| de | pågreb |
Imperativ
| — | pågrib |
Perfektum participium
| — | pågrebet |
Præsens participium
| — | pågribende |
Passiv
Infinitiv
| — | pågribes |
Præsens
| jeg | pågribes |
| du | pågribes |
| han / hun / den / det | pågribes |
| vi | pågribes |
| I | pågribes |
| de | pågribes |