Conjugation of bortgå
To leave (often without telling and with the intent to stay gone) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | bortgå |
Præsens
| jeg | bortgår |
| du | bortgår |
| han / hun / den / det | bortgår |
| vi | bortgår |
| I | bortgår |
| de | bortgår |
Præteritum
| jeg | bortgik |
| du | bortgik |
| han / hun / den / det | bortgik |
| vi | bortgik |
| I | bortgik |
| de | bortgik |
Perfektum
| — | er bortgået |
Imperativ
| — | bortgå |
Perfektum participium
| — | bortgået |
Præsens participium
| — | bortgående |