Conjugation of bortskaffe
to dispose, throw away, discard Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | bortskaffe |
Præsens
| jeg | bortskaffer |
| du | bortskaffer |
| han / hun / den / det | bortskaffer |
| vi | bortskaffer |
| I | bortskaffer |
| de | bortskaffer |
Præteritum
| jeg | bortskaffede |
| du | bortskaffede |
| han / hun / den / det | bortskaffede |
| vi | bortskaffede |
| I | bortskaffede |
| de | bortskaffede |
Imperativ
| — | bortskaf |
Perfektum participium
| — | bortskaffet |
Præsens participium
| — | bortskaffen |
Passiv
Infinitiv
| — | bortskaffes |
Præsens
| jeg | bortskaffes |
| du | bortskaffes |
| han / hun / den / det | bortskaffes |
| vi | bortskaffes |
| I | bortskaffes |
| de | bortskaffes |