Conjugation of vråla
to roar (give a loud, inarticulate scream, or figuratively of engine noises and the like) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | vråla |
Presens
| jag | vrålar |
| du | vrålar |
| han / hon / den / det | vrålar |
| vi | vrålar |
| ni | vrålar |
| de | vrålar |
Preteritum
| jag | vrålade |
| du | vrålade |
| han / hon / den / det | vrålade |
| vi | vrålade |
| ni | vrålade |
| de | vrålade |
Supinum
| jag | vrålat |
| du | vrålat |
| han / hon / den / det | vrålat |
| vi | vrålat |
| ni | vrålat |
| de | vrålat |
Imperativ
| — | vråla |
Passiv
Infinitiv
| — | vrålas |
Presens
| jag | vrålas |
| du | vrålas |
| han / hon / den / det | vrålas |
| vi | vrålas |
| ni | vrålas |
| de | vrålas |
Preteritum
| jag | vrålades |
| du | vrålades |
| han / hon / den / det | vrålades |
| vi | vrålades |
| ni | vrålades |
| de | vrålades |
Supinum
| jag | vrålats |
| du | vrålats |
| han / hon / den / det | vrålats |
| vi | vrålats |
| ni | vrålats |
| de | vrålats |