Conjugation of vittna
to testify, to bear witness (in court, or more generally) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | vittna |
Presens
| jag | vittnar |
| du | vittnar |
| han / hon / den / det | vittnar |
| vi | vittnar |
| ni | vittnar |
| de | vittnar |
Preteritum
| jag | vittnade |
| du | vittnade |
| han / hon / den / det | vittnade |
| vi | vittnade |
| ni | vittnade |
| de | vittnade |
Supinum
| jag | vittnat |
| du | vittnat |
| han / hon / den / det | vittnat |
| vi | vittnat |
| ni | vittnat |
| de | vittnat |
Imperativ
| — | vittna |
Passiv
Infinitiv
| — | vittnas |
Presens
| jag | vittnas |
| du | vittnas |
| han / hon / den / det | vittnas |
| vi | vittnas |
| ni | vittnas |
| de | vittnas |
Preteritum
| jag | vittnades |
| du | vittnades |
| han / hon / den / det | vittnades |
| vi | vittnades |
| ni | vittnades |
| de | vittnades |
Supinum
| jag | vittnats |
| du | vittnats |
| han / hon / den / det | vittnats |
| vi | vittnats |
| ni | vittnats |
| de | vittnats |