← urskilja — definición

Conjugation of urskilja

Regular CEFR C2

to discern, to distinguish, to tell apart ((manage to) perceive as a separate entity) Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

urskilja

Presens

jag	urskiljer
du	urskiljer
han / hon / den / det	urskiljer
vi	urskiljer
ni	urskiljer
de	urskiljer

Preteritum

jag	urskilde
du	urskilde
han / hon / den / det	urskilde
vi	urskilde
ni	urskilde
de	urskilde

Supinum

jag	urskilt
du	urskilt
han / hon / den / det	urskilt
vi	urskilt
ni	urskilt
de	urskilt

Imperativ

—

urskilj

Passiv

Infinitiv

—

urskiljas

Presens

jag	urskiljs
du	urskiljs
han / hon / den / det	urskiljs
vi	urskiljs
ni	urskiljs
de	urskiljs

Preteritum

jag	urskildes
du	urskildes
han / hon / den / det	urskildes
vi	urskildes
ni	urskildes
de	urskildes

Supinum

jag	urskilts
du	urskilts
han / hon / den / det	urskilts
vi	urskilts
ni	urskilts
de	urskilts

Más conjugaciones

urskiljande urskiljas urskiljer urskiljes urskiljs urskilt urskilts urskulda