Conjugation of upphitta
lost and found, lost property (Literally, "found [lost] [things].") Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | upphitta |
Presens
| jag | upphittar |
| du | upphittar |
| han / hon / den / det | upphittar |
| vi | upphittar |
| ni | upphittar |
| de | upphittar |
Preteritum
| jag | upphittade |
| du | upphittade |
| han / hon / den / det | upphittade |
| vi | upphittade |
| ni | upphittade |
| de | upphittade |
Supinum
| jag | upphittat |
| du | upphittat |
| han / hon / den / det | upphittat |
| vi | upphittat |
| ni | upphittat |
| de | upphittat |
Imperativ
| — | upphitta |
Passiv
Infinitiv
| — | upphittas |
Presens
| jag | upphittas |
| du | upphittas |
| han / hon / den / det | upphittas |
| vi | upphittas |
| ni | upphittas |
| de | upphittas |
Preteritum
| jag | upphittades |
| du | upphittades |
| han / hon / den / det | upphittades |
| vi | upphittades |
| ni | upphittades |
| de | upphittades |
Supinum
| jag | upphittats |
| du | upphittats |
| han / hon / den / det | upphittats |
| vi | upphittats |
| ni | upphittats |
| de | upphittats |