Conjugation of underkänna
to fail (give a failing grade) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | underkänna |
Presens
| jag | underkänner |
| du | underkänner |
| han / hon / den / det | underkänner |
| vi | underkänner |
| ni | underkänner |
| de | underkänner |
Preteritum
| jag | underkände |
| du | underkände |
| han / hon / den / det | underkände |
| vi | underkände |
| ni | underkände |
| de | underkände |
Supinum
| jag | underkänt |
| du | underkänt |
| han / hon / den / det | underkänt |
| vi | underkänt |
| ni | underkänt |
| de | underkänt |
Imperativ
| — | underkänn |
Passiv
Infinitiv
| — | underkännas |
Presens
| jag | underkänns |
| du | underkänns |
| han / hon / den / det | underkänns |
| vi | underkänns |
| ni | underkänns |
| de | underkänns |
Preteritum
| jag | underkändes |
| du | underkändes |
| han / hon / den / det | underkändes |
| vi | underkändes |
| ni | underkändes |
| de | underkändes |
Supinum
| jag | underkänts |
| du | underkänts |
| han / hon / den / det | underkänts |
| vi | underkänts |
| ni | underkänts |
| de | underkänts |