Conjugation of underkasta
subject, subjugate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | underkasta |
Presens
| jag | underkastar |
| du | underkastar |
| han / hon / den / det | underkastar |
| vi | underkastar |
| ni | underkastar |
| de | underkastar |
Preteritum
| jag | underkastade |
| du | underkastade |
| han / hon / den / det | underkastade |
| vi | underkastade |
| ni | underkastade |
| de | underkastade |
Supinum
| jag | underkastat |
| du | underkastat |
| han / hon / den / det | underkastat |
| vi | underkastat |
| ni | underkastat |
| de | underkastat |
Imperativ
| — | underkasta |
Passiv
Infinitiv
| — | underkastas |
Presens
| jag | underkastas |
| du | underkastas |
| han / hon / den / det | underkastas |
| vi | underkastas |
| ni | underkastas |
| de | underkastas |
Preteritum
| jag | underkastades |
| du | underkastades |
| han / hon / den / det | underkastades |
| vi | underkastades |
| ni | underkastades |
| de | underkastades |
Supinum
| jag | underkastats |
| du | underkastats |
| han / hon / den / det | underkastats |
| vi | underkastats |
| ni | underkastats |
| de | underkastats |