Conjugation of trona
/trûːna/to occupy an elevated or prominent position (literally or figuratively), such as on a throne Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | trona |
Presens
| jag | tronar |
| du | tronar |
| han / hon / den / det | tronar |
| vi | tronar |
| ni | tronar |
| de | tronar |
Preteritum
| jag | tronade |
| du | tronade |
| han / hon / den / det | tronade |
| vi | tronade |
| ni | tronade |
| de | tronade |
Supinum
| jag | tronat |
| du | tronat |
| han / hon / den / det | tronat |
| vi | tronat |
| ni | tronat |
| de | tronat |
Imperativ
| — | trona |
Passiv
Infinitiv
| — | tronas |
Presens
| jag | tronas |
| du | tronas |
| han / hon / den / det | tronas |
| vi | tronas |
| ni | tronas |
| de | tronas |
Preteritum
| jag | tronades |
| du | tronades |
| han / hon / den / det | tronades |
| vi | tronades |
| ni | tronades |
| de | tronades |
Supinum
| jag | tronats |
| du | tronats |
| han / hon / den / det | tronats |
| vi | tronats |
| ni | tronats |
| de | tronats |