Conjugation of trötta
to tire (someone), to make (someone) tired Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | trötta |
Presens
| jag | tröttar |
| du | tröttar |
| han / hon / den / det | tröttar |
| vi | tröttar |
| ni | tröttar |
| de | tröttar |
Preteritum
| jag | tröttade |
| du | tröttade |
| han / hon / den / det | tröttade |
| vi | tröttade |
| ni | tröttade |
| de | tröttade |
Supinum
| jag | tröttat |
| du | tröttat |
| han / hon / den / det | tröttat |
| vi | tröttat |
| ni | tröttat |
| de | tröttat |
Imperativ
| — | trötta |
Passiv
Infinitiv
| — | tröttas |
Presens
| jag | tröttas |
| du | tröttas |
| han / hon / den / det | tröttas |
| vi | tröttas |
| ni | tröttas |
| de | tröttas |
Preteritum
| jag | tröttades |
| du | tröttades |
| han / hon / den / det | tröttades |
| vi | tröttades |
| ni | tröttades |
| de | tröttades |
Supinum
| jag | tröttats |
| du | tröttats |
| han / hon / den / det | tröttats |
| vi | tröttats |
| ni | tröttats |
| de | tröttats |