Conjugation of ta på sig
/tɑː ˈpoː sɛj/to shoulder, to assume (responsibility), to take upon oneself Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | ta på sig |
Presens
| jag | tar på sig |
| du | tar på sig |
| han / hon / den / det | tar på sig |
| vi | tar på sig |
| ni | tar på sig |
| de | tar på sig |
Preteritum
| jag | tog på sig |
| du | tog på sig |
| han / hon / den / det | tog på sig |
| vi | tog på sig |
| ni | tog på sig |
| de | tog på sig |
Supinum
| jag | tagit på sig |
| du | tagit på sig |
| han / hon / den / det | tagit på sig |
| vi | tagit på sig |
| ni | tagit på sig |
| de | tagit på sig |
Imperativ
| — | ta på sig |