Conjugation of svikta
to bend (or compress, etc.) sharply and then regain shape (of for example a springboard) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | svikta |
Presens
| jag | sviktar |
| du | sviktar |
| han / hon / den / det | sviktar |
| vi | sviktar |
| ni | sviktar |
| de | sviktar |
Preteritum
| jag | sviktade |
| du | sviktade |
| han / hon / den / det | sviktade |
| vi | sviktade |
| ni | sviktade |
| de | sviktade |
Supinum
| jag | sviktat |
| du | sviktat |
| han / hon / den / det | sviktat |
| vi | sviktat |
| ni | sviktat |
| de | sviktat |
Imperativ
| — | svikta |
Passiv
Infinitiv
| — | sviktas |
Presens
| jag | sviktas |
| du | sviktas |
| han / hon / den / det | sviktas |
| vi | sviktas |
| ni | sviktas |
| de | sviktas |
Preteritum
| jag | sviktades |
| du | sviktades |
| han / hon / den / det | sviktades |
| vi | sviktades |
| ni | sviktades |
| de | sviktades |
Supinum
| jag | sviktats |
| du | sviktats |
| han / hon / den / det | sviktats |
| vi | sviktats |
| ni | sviktats |
| de | sviktats |