Conjugation of svansa
to run around and wag one's tail (in an ingratiating manner) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | svansa |
Presens
| jag | svansar |
| du | svansar |
| han / hon / den / det | svansar |
| vi | svansar |
| ni | svansar |
| de | svansar |
Preteritum
| jag | svansade |
| du | svansade |
| han / hon / den / det | svansade |
| vi | svansade |
| ni | svansade |
| de | svansade |
Supinum
| jag | svansat |
| du | svansat |
| han / hon / den / det | svansat |
| vi | svansat |
| ni | svansat |
| de | svansat |
Imperativ
| — | svansa |
Passiv
Infinitiv
| — | svansas |
Presens
| jag | svansas |
| du | svansas |
| han / hon / den / det | svansas |
| vi | svansas |
| ni | svansas |
| de | svansas |
Preteritum
| jag | svansades |
| du | svansades |
| han / hon / den / det | svansades |
| vi | svansades |
| ni | svansades |
| de | svansades |
Supinum
| jag | svansats |
| du | svansats |
| han / hon / den / det | svansats |
| vi | svansats |
| ni | svansats |
| de | svansats |