Conjugation of stava
/ˈstɑː.va/to spell (to give the individual letters of a word) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | stava |
Presens
| jag | stavar |
| du | stavar |
| han / hon / den / det | stavar |
| vi | stavar |
| ni | stavar |
| de | stavar |
Preteritum
| jag | stavade |
| du | stavade |
| han / hon / den / det | stavade |
| vi | stavade |
| ni | stavade |
| de | stavade |
Supinum
| jag | stavat |
| du | stavat |
| han / hon / den / det | stavat |
| vi | stavat |
| ni | stavat |
| de | stavat |
Imperativ
| — | stava |
Passiv
Infinitiv
| — | stavas |
Presens
| jag | stavas |
| du | stavas |
| han / hon / den / det | stavas |
| vi | stavas |
| ni | stavas |
| de | stavas |
Preteritum
| jag | stavades |
| du | stavades |
| han / hon / den / det | stavades |
| vi | stavades |
| ni | stavades |
| de | stavades |
Supinum
| jag | stavats |
| du | stavats |
| han / hon / den / det | stavats |
| vi | stavats |
| ni | stavats |
| de | stavats |