Conjugation of stå på sig
to not back down (from a demand or viewpoint or the like); to stick to one's guns, to stand one's ground Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | stå på sig |
Presens
| jag | står på sig |
| du | står på sig |
| han / hon / den / det | står på sig |
| vi | står på sig |
| ni | står på sig |
| de | står på sig |
Preteritum
| jag | stod på sig |
| du | stod på sig |
| han / hon / den / det | stod på sig |
| vi | stod på sig |
| ni | stod på sig |
| de | stod på sig |
Supinum
| jag | stått på sig |
| du | stått på sig |
| han / hon / den / det | stått på sig |
| vi | stått på sig |
| ni | stått på sig |
| de | stått på sig |
Imperativ
| — | stå på sig |