Conjugation of stå ut
to put up with something unpleasant; to stand Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | stå ut |
Presens
| jag | står ut |
| du | står ut |
| han / hon / den / det | står ut |
| vi | står ut |
| ni | står ut |
| de | står ut |
Preteritum
| jag | stod ut |
| du | stod ut |
| han / hon / den / det | stod ut |
| vi | stod ut |
| ni | stod ut |
| de | stod ut |
Supinum
| jag | stått ut |
| du | stått ut |
| han / hon / den / det | stått ut |
| vi | stått ut |
| ni | stått ut |
| de | stått ut |
Imperativ
| — | stå ut |