← sno — definición

Conjugation of sno

Regular CEFR B2

/snuː/

to twist; to turn the ends of something, usually thread, thin rope etc., in opposite directions Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

sno

Presens

jag	snor
du	snor
han / hon / den / det	snor
vi	snor
ni	snor
de	snor

Preteritum

jag	snodde
du	snodde
han / hon / den / det	snodde
vi	snodde
ni	snodde
de	snodde

Supinum

jag	snott
du	snott
han / hon / den / det	snott
vi	snott
ni	snott
de	snott

Imperativ

—

sno

Passiv

Infinitiv

—

snos

Presens

jag	snos
du	snos
han / hon / den / det	snos
vi	snos
ni	snos
de	snos

Preteritum

jag	snoddes
du	snoddes
han / hon / den / det	snoddes
vi	snoddes
ni	snoddes
de	snoddes

Supinum

jag	snotts
du	snotts
han / hon / den / det	snotts
vi	snotts
ni	snotts
de	snotts

Más conjugaciones

snöa snöa in snöade snöade in snöande snöar snöar in snöat