Conjugation of slå av
to strike (something) so that it falls off or breaks Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | slå av |
Presens
| jag | slår av |
| du | slår av |
| han / hon / den / det | slår av |
| vi | slår av |
| ni | slår av |
| de | slår av |
Preteritum
| jag | slog av |
| du | slog av |
| han / hon / den / det | slog av |
| vi | slog av |
| ni | slog av |
| de | slog av |
Supinum
| jag | slagit av |
| du | slagit av |
| han / hon / den / det | slagit av |
| vi | slagit av |
| ni | slagit av |
| de | slagit av |
Imperativ
| — | slå av |
Passiv
Infinitiv
| — | slås av |
Presens
| jag | slås av |
| du | slås av |
| han / hon / den / det | slås av |
| vi | slås av |
| ni | slås av |
| de | slås av |
Preteritum
| jag | slogs av |
| du | slogs av |
| han / hon / den / det | slogs av |
| vi | slogs av |
| ni | slogs av |
| de | slogs av |
Supinum
| jag | slagits av |
| du | slagits av |
| han / hon / den / det | slagits av |
| vi | slagits av |
| ni | slagits av |
| de | slagits av |