Conjugation of skända
desecrate, defile, violate (treat (something ordinarily respected) with grave disrespect) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | skända |
Presens
| jag | skändar |
| du | skändar |
| han / hon / den / det | skändar |
| vi | skändar |
| ni | skändar |
| de | skändar |
Preteritum
| jag | skändade |
| du | skändade |
| han / hon / den / det | skändade |
| vi | skändade |
| ni | skändade |
| de | skändade |
Supinum
| jag | skändat |
| du | skändat |
| han / hon / den / det | skändat |
| vi | skändat |
| ni | skändat |
| de | skändat |
Imperativ
| — | skända |
Passiv
Infinitiv
| — | skändas |
Presens
| jag | skändas |
| du | skändas |
| han / hon / den / det | skändas |
| vi | skändas |
| ni | skändas |
| de | skändas |
Preteritum
| jag | skändades |
| du | skändades |
| han / hon / den / det | skändades |
| vi | skändades |
| ni | skändades |
| de | skändades |
Supinum
| jag | skändats |
| du | skändats |
| han / hon / den / det | skändats |
| vi | skändats |
| ni | skändats |
| de | skändats |
Practice in context
Fill in the verb in real sentences — correct answers count toward the table above.