Conjugation of sammanstöta
to clash (in battle(-like conditions), or figuratively) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | sammanstöta |
Presens
| jag | sammanstöter |
| du | sammanstöter |
| han / hon / den / det | sammanstöter |
| vi | sammanstöter |
| ni | sammanstöter |
| de | sammanstöter |
Preteritum
| jag | sammanstötte |
| du | sammanstötte |
| han / hon / den / det | sammanstötte |
| vi | sammanstötte |
| ni | sammanstötte |
| de | sammanstötte |
Supinum
| jag | sammanstött |
| du | sammanstött |
| han / hon / den / det | sammanstött |
| vi | sammanstött |
| ni | sammanstött |
| de | sammanstött |
Imperativ
| — | sammanstöt |
Passiv
Infinitiv
| — | sammanstötas |
Presens
| jag | sammanstöts |
| du | sammanstöts |
| han / hon / den / det | sammanstöts |
| vi | sammanstöts |
| ni | sammanstöts |
| de | sammanstöts |
Preteritum
| jag | sammanstöttes |
| du | sammanstöttes |
| han / hon / den / det | sammanstöttes |
| vi | sammanstöttes |
| ni | sammanstöttes |
| de | sammanstöttes |
Supinum
| jag | sammanstötts |
| du | sammanstötts |
| han / hon / den / det | sammanstötts |
| vi | sammanstötts |
| ni | sammanstötts |
| de | sammanstötts |