Conjugation of sammanstråla
to converge, to come together, to meet (up) (of people or other things) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | sammanstråla |
Presens
| jag | sammanstrålar |
| du | sammanstrålar |
| han / hon / den / det | sammanstrålar |
| vi | sammanstrålar |
| ni | sammanstrålar |
| de | sammanstrålar |
Preteritum
| jag | sammanstrålade |
| du | sammanstrålade |
| han / hon / den / det | sammanstrålade |
| vi | sammanstrålade |
| ni | sammanstrålade |
| de | sammanstrålade |
Supinum
| jag | sammanstrålat |
| du | sammanstrålat |
| han / hon / den / det | sammanstrålat |
| vi | sammanstrålat |
| ni | sammanstrålat |
| de | sammanstrålat |
Imperativ
| — | sammanstråla |
Passiv
Infinitiv
| — | sammanstrålas |
Presens
| jag | sammanstrålas |
| du | sammanstrålas |
| han / hon / den / det | sammanstrålas |
| vi | sammanstrålas |
| ni | sammanstrålas |
| de | sammanstrålas |
Preteritum
| jag | sammanstrålades |
| du | sammanstrålades |
| han / hon / den / det | sammanstrålades |
| vi | sammanstrålades |
| ni | sammanstrålades |
| de | sammanstrålades |
Supinum
| jag | sammanstrålats |
| du | sammanstrålats |
| han / hon / den / det | sammanstrålats |
| vi | sammanstrålats |
| ni | sammanstrålats |
| de | sammanstrålats |