Conjugation of sammanbinda
to bind together, (often) to connect Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | sammanbinda |
Presens
| jag | sammanbinder |
| du | sammanbinder |
| han / hon / den / det | sammanbinder |
| vi | sammanbinder |
| ni | sammanbinder |
| de | sammanbinder |
Preteritum
| jag | sammanband |
| du | sammanband |
| han / hon / den / det | sammanband |
| vi | sammanband |
| ni | sammanband |
| de | sammanband |
Supinum
| jag | sammanbundit |
| du | sammanbundit |
| han / hon / den / det | sammanbundit |
| vi | sammanbundit |
| ni | sammanbundit |
| de | sammanbundit |
Imperativ
| — | sammanbind |
Passiv
Infinitiv
| — | sammanbindas |
Presens
| jag | sammanbinds |
| du | sammanbinds |
| han / hon / den / det | sammanbinds |
| vi | sammanbinds |
| ni | sammanbinds |
| de | sammanbinds |
Preteritum
| jag | sammanbands |
| du | sammanbands |
| han / hon / den / det | sammanbands |
| vi | sammanbands |
| ni | sammanbands |
| de | sammanbands |
Supinum
| jag | sammanbundits |
| du | sammanbundits |
| han / hon / den / det | sammanbundits |
| vi | sammanbundits |
| ni | sammanbundits |
| de | sammanbundits |