Conjugation of sammanblanda
to mix, to intermingle, to commingle Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | sammanblanda |
Presens
| jag | sammanblandar |
| du | sammanblandar |
| han / hon / den / det | sammanblandar |
| vi | sammanblandar |
| ni | sammanblandar |
| de | sammanblandar |
Preteritum
| jag | sammanblandade |
| du | sammanblandade |
| han / hon / den / det | sammanblandade |
| vi | sammanblandade |
| ni | sammanblandade |
| de | sammanblandade |
Supinum
| jag | sammanblandat |
| du | sammanblandat |
| han / hon / den / det | sammanblandat |
| vi | sammanblandat |
| ni | sammanblandat |
| de | sammanblandat |
Imperativ
| — | sammanblanda |
Passiv
Infinitiv
| — | sammanblandas |
Presens
| jag | sammanblandas |
| du | sammanblandas |
| han / hon / den / det | sammanblandas |
| vi | sammanblandas |
| ni | sammanblandas |
| de | sammanblandas |
Preteritum
| jag | sammanblandades |
| du | sammanblandades |
| han / hon / den / det | sammanblandades |
| vi | sammanblandades |
| ni | sammanblandades |
| de | sammanblandades |
Supinum
| jag | sammanblandats |
| du | sammanblandats |
| han / hon / den / det | sammanblandats |
| vi | sammanblandats |
| ni | sammanblandats |
| de | sammanblandats |