Conjugation of sönderdela
to decompose, to break down (a substance into simpler components) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | sönderdela |
Presens
| jag | sönderdelar |
| du | sönderdelar |
| han / hon / den / det | sönderdelar |
| vi | sönderdelar |
| ni | sönderdelar |
| de | sönderdelar |
Preteritum
| jag | sönderdelade |
| du | sönderdelade |
| han / hon / den / det | sönderdelade |
| vi | sönderdelade |
| ni | sönderdelade |
| de | sönderdelade |
Supinum
| jag | sönderdelat |
| du | sönderdelat |
| han / hon / den / det | sönderdelat |
| vi | sönderdelat |
| ni | sönderdelat |
| de | sönderdelat |
Imperativ
| — | sönderdela |
Passiv
Infinitiv
| — | sönderdelas |
Presens
| jag | sönderdelas |
| du | sönderdelas |
| han / hon / den / det | sönderdelas |
| vi | sönderdelas |
| ni | sönderdelas |
| de | sönderdelas |
Preteritum
| jag | sönderdelades |
| du | sönderdelades |
| han / hon / den / det | sönderdelades |
| vi | sönderdelades |
| ni | sönderdelades |
| de | sönderdelades |
Supinum
| jag | sönderdelats |
| du | sönderdelats |
| han / hon / den / det | sönderdelats |
| vi | sönderdelats |
| ni | sönderdelats |
| de | sönderdelats |