Conjugation of sönderfalla
disintegrate, fall apart Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | sönderfalla |
Presens
| jag | sönderfaller |
| du | sönderfaller |
| han / hon / den / det | sönderfaller |
| vi | sönderfaller |
| ni | sönderfaller |
| de | sönderfaller |
Preteritum
| jag | sönderföll |
| du | sönderföll |
| han / hon / den / det | sönderföll |
| vi | sönderföll |
| ni | sönderföll |
| de | sönderföll |
Supinum
| jag | sönderfallit |
| du | sönderfallit |
| han / hon / den / det | sönderfallit |
| vi | sönderfallit |
| ni | sönderfallit |
| de | sönderfallit |
Imperativ
| — | sönderfall |
Passiv
Infinitiv
| — | sönderfallas |
Presens
| jag | sönderfalls |
| du | sönderfalls |
| han / hon / den / det | sönderfalls |
| vi | sönderfalls |
| ni | sönderfalls |
| de | sönderfalls |
Preteritum
| jag | sönderfölls |
| du | sönderfölls |
| han / hon / den / det | sönderfölls |
| vi | sönderfölls |
| ni | sönderfölls |
| de | sönderfölls |
Supinum
| jag | sönderfallits |
| du | sönderfallits |
| han / hon / den / det | sönderfallits |
| vi | sönderfallits |
| ni | sönderfallits |
| de | sönderfallits |