Conjugation of rygga
to back off, to recoil, to budge Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | rygga |
Presens
| jag | ryggar |
| du | ryggar |
| han / hon / den / det | ryggar |
| vi | ryggar |
| ni | ryggar |
| de | ryggar |
Preteritum
| jag | ryggade |
| du | ryggade |
| han / hon / den / det | ryggade |
| vi | ryggade |
| ni | ryggade |
| de | ryggade |
Supinum
| jag | ryggat |
| du | ryggat |
| han / hon / den / det | ryggat |
| vi | ryggat |
| ni | ryggat |
| de | ryggat |
Imperativ
| — | rygga |