Conjugation of röka
to smoke (for example an animal out of its hiding, or figuratively) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | röka |
Presens
| jag | röker |
| du | röker |
| han / hon / den / det | röker |
| vi | röker |
| ni | röker |
| de | röker |
Preteritum
| jag | rökte |
| du | rökte |
| han / hon / den / det | rökte |
| vi | rökte |
| ni | rökte |
| de | rökte |
Supinum
| jag | rökt |
| du | rökt |
| han / hon / den / det | rökt |
| vi | rökt |
| ni | rökt |
| de | rökt |
Imperativ
| — | rök |
Passiv
Infinitiv
| — | rökas |
Presens
| jag | röks |
| du | röks |
| han / hon / den / det | röks |
| vi | röks |
| ni | röks |
| de | röks |
Preteritum
| jag | röktes |
| du | röktes |
| han / hon / den / det | röktes |
| vi | röktes |
| ni | röktes |
| de | röktes |
Supinum
| jag | rökts |
| du | rökts |
| han / hon / den / det | rökts |
| vi | rökts |
| ni | rökts |
| de | rökts |