Conjugation of röka på
to smoke weed (or another non-nicotine psychoactive drug, more rarely) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | röka på |
Presens
| jag | röker på |
| du | röker på |
| han / hon / den / det | röker på |
| vi | röker på |
| ni | röker på |
| de | röker på |
Preteritum
| jag | rökte på |
| du | rökte på |
| han / hon / den / det | rökte på |
| vi | rökte på |
| ni | rökte på |
| de | rökte på |
Supinum
| jag | rökt på |
| du | rökt på |
| han / hon / den / det | rökt på |
| vi | rökt på |
| ni | rökt på |
| de | rökt på |
Imperativ
| — | rök på |
Passiv
Infinitiv
| — | rökas på |
Presens
| jag | röks på |
| du | röks på |
| han / hon / den / det | röks på |
| vi | röks på |
| ni | röks på |
| de | röks på |
Preteritum
| jag | röktes på |
| du | röktes på |
| han / hon / den / det | röktes på |
| vi | röktes på |
| ni | röktes på |
| de | röktes på |
Supinum
| jag | rökts på |
| du | rökts på |
| han / hon / den / det | rökts på |
| vi | rökts på |
| ni | rökts på |
| de | rökts på |