Conjugation of räkna upp
to enumerate, to list Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | räkna upp |
Presens
| jag | räknar upp |
| du | räknar upp |
| han / hon / den / det | räknar upp |
| vi | räknar upp |
| ni | räknar upp |
| de | räknar upp |
Preteritum
| jag | räknade upp |
| du | räknade upp |
| han / hon / den / det | räknade upp |
| vi | räknade upp |
| ni | räknade upp |
| de | räknade upp |
Supinum
| jag | räknat upp |
| du | räknat upp |
| han / hon / den / det | räknat upp |
| vi | räknat upp |
| ni | räknat upp |
| de | räknat upp |
Imperativ
| — | räkna upp |
Passiv
Infinitiv
| — | räknas upp |
Presens
| jag | räknas upp |
| du | räknas upp |
| han / hon / den / det | räknas upp |
| vi | räknas upp |
| ni | räknas upp |
| de | räknas upp |
Preteritum
| jag | räknades upp |
| du | räknades upp |
| han / hon / den / det | räknades upp |
| vi | räknades upp |
| ni | räknades upp |
| de | räknades upp |
Supinum
| jag | räknats upp |
| du | räknats upp |
| han / hon / den / det | räknats upp |
| vi | räknats upp |
| ni | räknats upp |
| de | räknats upp |